Motion till Kyrkomötet 2005:80 av Urban Gibson och Vivianne Wetterling Tillämpningen av kyrkoordningens behörighets-paragrafer

Kyrkomötet Mot 2005:80

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att studera domkapitlens former för, praxis vid samt erfarenheter av tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagrafer, dels prövning av vigning till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst enligt 25 kap. 2 § 3 kyrkoordningen och dels prövning av tillsättning av domprostar och kyrkoherdar enligt 34 kap. 9 § 4 kyrkoordningen, samt att göra en sammanställning av olika erfarenheter kring dessa paragrafers tillämpning.

2 Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att om den ovannämnda sammanställningen visar att detta är önskvärt lägga fram förslag till Kyrkomötet om ändring eller tillägg av kyrkoordningen i fråga om behörighetsprövningarna.

Motivering

Kyrkoordningen kräver, att sökanden av tjänst som kyrkoherde skall förklara sig ”beredd att i alla uppgifter tjänstgöra med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön” (34 kap. 9 § 4). Det har förekommit exempel på att personer, vars behörighet enligt denna paragraf domkapitlen har att pröva, inte svarar uppriktigt.

Svensk Pastoraltidskrift (SPT nr 11, 2005) refererar ett fall, då

ett domkapitel behörigförklarat en sökande som till sin behörighetsförsäkran bifogat bl.a. följande text:

”Ingen präst kan ju vara beredd att tjänstgöra tillsammans med andra i alla uppgifter. Så är till exempel bikten en sak mellan en präst och den biktande. Skulle en annan präst eller flera präster, med hänvisning till den egna tystnadsplikten, vilja följa vad som sägs i en bikt, skulle jag avvisa dem. Detsamma gäller om en präst skulle insistera på att få ett ord med i laget när jag predikar. Självfallet gäller detta också om en diakon (som har ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst) skulle anmäla sitt intresse att följa en bikt för att på så vis få en mer komplett bild av en vårdsökande.”

Om beslutet vinner laga kraft torde det betyda att domkapitlet accepterat att den underskrivna förklaringen är förenad med ett votum, enligt vilket tjänstgöringen ”i alla uppgifter” preciserats och de facto inskränkts. Om nu votum en gång har accepterats torde det bli svårt att fortsättningsvis upprätthålla kravet att varje sökande skall bejaka KO:s skrivning restlöst, d.v.s. utan votum.

”I alla uppgifter” (kyrkoordningen 25 kap. 2 § 3 och 34 kap. 9 § 4) har naturligtvis aldrig avsett de exempel som den sökande prästen i det relaterade fallet anför. SPT drar slutsatsen, att kyrkoordningens formulering inte kan användas utan tolkning. Andra sökanden skulle kunna konstruera andra ”brasklappar” som enligt SPT måste godtas om det citerade fallet vinner laga kraft.

Enligt vår mening borde domkapitlet i fråga avvisat den sökanden. Avslaget skulle kunnat grundas på skälet att sökanden med stor sannolikhet ville konstruera en situation som ger effekter också i frågan om accepterandet eller ej av kvinnor som präster. Om domkapitlet inte ville avslå av detta skäl kunde man gjort det med hänvisning till att den som på allvar presenterar en så orimlig konstruktion för domkapitlet inte har det omdöme som en kyrkoherdebefattning fordrar.

Med hänvisning till ovanstående är det angeläget att Kyrkostyrelsen låter utreda domkapitlens praxis och erfarenheter av kyrkoordningens behörighetsprövningar dels enligt 25 kap. 2 § 3 kyrkoordningen om vigningshandlingen och dels enligt 34 kap. 9 § 4 kyrkoordningen om villkor för domprost och kyrkoherdetillsättning.

Om dessa utredningar visar att praxis på detta område varierar bör Kyrkostyrelsen lägga fram förslag till Kyrkomötet om ändring eller tillägg av kyrkoordningen i fråga om behörighetsprövningen.

Sollentuna och Göteborg den 23 juli 2005

Urban Gibson Vivianne Wetterling